söndag 16 mars 2014

Snigels tredje utställning

Den nionde mars var det dags för Snigelutställning i Strängnäs! En betydligt större utställning än sist skulle man väl kunna påstå.

Målsättningen för dagen var att Snigel skulle leka i en minut samt promenera runt mer i lokalen än sist. 

På parkeringen gjorde Snigelmonstret som vanligt när det är massor med främmande hundar i närheten. Hon skällde. Och skällde. Och skällde. Sen blev hon tyst. Märkligt. 

Vid incheckningen var jag helt beredd på att få bära henne, vis av tidigare erfarenhet där Snigel slagit i handbromsen så fort hon ska vistas i trånga miljöer med många hundar. Men döm om min förvåning! Snigel promenerade själv in i lokalen. Knäpptyst och nästintill obrydd av miljön. Jag anade till och med ett svansvift längst ut i svanstippen. 

Väl på plats vid ringen tog den en millisekund ungefär innan snigel kastade sig över leksaken och började leka. Och leka. Och leka. Så var det med den målsättningen. Avklarad inom en kvart efter att vi hade parkerat bilen. Snigel var nästintill helt avslappnad i miljön. Fantastiskt och larvigt stolt matte! 

Vi flamsade runt lite i ringen innan bedömningen började och Snigel tyckte att det hela var buskul! 

När det väl var vår tur så travade Snigel på så fint så fint (jämfört med tidigare utställningar). Bedömningen på bordet gick även det fin fint och Snigel avslutade såklart med att ge domaren en puss på näsan på äkta Snigel manér. Fina lilla lakritspärlan! 

Återigen var hon ensam i sin klass och det slutade med HP och BIR-valp med fin fin kritik. 

Sen följde åtskilliga timmars väntan på Valp finalen. Ypperlig miljöträning! Snigel tjoade på som bara den. Knäpptyst och glatt viftandes på svansen (mestadels). Hon kunde till och med följa med och titta i butikerna och nyfiket nosa runt. 

Sen är det ju som vanligt med Snigeldjuret. Hon är minst sagt spännande och hejdlöst socialt inkompetent så fort det vankas hundmöten utomhus. Vilket i praktiken innebär att hon går, mellan två okända hundar, glatt och tyst ut genom dörren till lokalen. Viftar på svansen och beeer sig ypperligt civiliserat tills vi passerar någon form av magisk gräns cirka 10 meter utanför dörrarna. Då vänder hon sig om och tokstirrar på de hundar hon en sekund tidigare inte brydde sig om och ger dem en utstkällning som heter duga. En utskällning som får hela Snigeln att lyfta minst en decimeter från marken. 
På väg in i lokalen är det samma visa. Hon morrskäller på hundar i närheten tills vi passerar den magiska 10 meters gränsen innan ingången. Då blir hon knäpptyst. Märkligt det där. 

Valpfinalen gick över alla förväntningar. Sist hon var uppe i ringen med andra hundar var hon ju livrädd. Hon låg nästantill och sprattlade i panik på golvet för att hålla sig undan från de andra hundarna. Ett evigt flackande med blicken och räkstjärtande med hela kroppen. Men nu! Herregud vilken skillnad! Ord kan inte beskriva vilka framsteg lilla fröken har gjort. Hon placerades rakt in i ledet med umptiarton andra hundar med knappt en meter tillgodo på var sida. Inga som helsta problem. Lugn och ostirrig som bara den med fokus på mig. Hon travad eglatt runt i ringen som om hon inte gjort något annat. Sprickstolt matte! Såklart blev det ingen placering, men det hade vi ju inte räknat med. 

Fantastiskt bra dag med oändligt mycket framsteg! Bästa lilla Snigeldjuret!

Snigel hade även med sig LusHund som moraliskt stöd under dagen och LusHund skötte sig (som vanligt) exemplariskt men tyckte det var lite orättvist att hon inte fick pringa runt i ringen och mumsa godis. 

Kritiken från dagen: 

"Correct type and proportiona. Correct type of head. A bit light ears. Correct topline when relaxed. Correctvolume of body for her age. Correctly angulated. Can move well, needs a bit ringtraining"