måndag 27 oktober 2014

Snigel BPH

I söndags gick Snigel BPH. Äntligen! Tjohoade hon hela vägen till Nyköping. Snigel har ju faktiskt redan varit med och smygkikat på ett BPH när hon var en ullig och gullig pyttevalp. Inte för att hon egentligen förstod så mycket vad det här skulle gå ut på, förutom att skälla så mycket hon bara kunde. Och skälla. Det gjorde hon minsann. Och överraskade.

Jag hade ju såklart redan en ganska tydlig bild av hur Snigelprylen skulle bete sig under BPH:et, man känner ju sin hund liksom. Eller hur.
Initialt var jag väldans förvånad och överraskad över det mesta faktiskt, men nu när jag haft tid att titta på filmerna samt läsa protokollet så är jag nog ändå inte fullt så förvånad. Hon är nog ganska så Snigeltypisk ändå den däringa prylen.

Det moment som framkallade reaktioner som gjorde mig lite mållös var faktiskt det allra första momentet som går ut på kontakt med testledaren. Mitt intryck allt som oftast av Snigelprylen är att hon liksom lätt kan bli ganska så pestigt jobbig runt människor som vill hälsa på henne. Pestigt jobbig i det att jag brukar få assistera i desperata försök att montera ut en snigeltunga som slagit krokben för någons tonsiller. För så mycket måste hon faktiskt hälsa. Och slaffsa. Sen brukar man behöva få låna ut en handuk. Och en hockeyhjälm lagom till hälsingsrond nummer två. Därför blev jag väldans förvånad över hur hon reagerade på BPH:t. En sida av Snigelprylen jag bara sett ett yttepytte fåtal gånger under hela hennes liv. Men visst. Hon är ju faktiskt en berger och tydligen så älskar hon faktiskt inte alla.

Moment 1 - Främmande person 

Lekmomentet tjohoade ju på alldeles finfint och jag var ganska så säker på att hon faktiskt inte skulle leka med testledaren. Det som däremot förvånade mig var hur tjusigt hon kom tillbaka och avlämnade leksaken. Två gånger dessutom. Tur att jag har det där på film. Tur säger jag bara. För det händer nog aldrig igen.

Moment 2 - Föremålslek

Nästa moment involverade mat. Vad ska jag säga? Den gillar korv ganska så skapligt, men jag hittar inte klippet just nu. Men den åt. Petade på åtskruvade godisburkar. Surade över att den inte kom åt mer godis. Och petade lite till.

Jag trodde faktiskt att hennes reaktion vid överraskningsmomentet skulle vara starkare och jag var lite tveksamt till om hon alls skulle avreagera, men visst gjorde hon det min lilla morrhoppa.

Moment 4 - Överraskning 

Nästa moment var även det ett moment där jag faktiskt hade förväntat mig mer skepticism av damen, även om jag vet att hon inte brukar bli rädd för ljud så borde ändå den konstiga mackapären framkallat ett skall eller nitton kan man väl tycka. Hon är ju trots allt en berger liksom.

Moment 5 - Skrammel  

Momentet som involverar en främmande person iförd blå rock, slokhatt och solglasögon var jag övertygad om skulle leda till fullkomlig hjärnkolaps på Snigeldjuret. Jag var övertygad om att hon skulle skälla tills hon fick andnöd och sen skälla lite till men jag var ändå skaplig säker på att hon faktiskt skulle hälsa på personen sen när jag hade gått fram. Och jag hade ju inte helt fel. Ingen ragg eller skorpiontagg hade hon heller.

Moment 6 - Närmande person 

Att trava över konstigt underlag var jag ganska så säker på att hon skulle ogilla skarpt. Jag vet ju bara vad hon tycker om gungan i favoritsporten agility. Vidrig. Alltså var jag inställd på en tvärnit.

Moment 7 - Underlag

Sista momentet var skott. Ett moment jag faktiskt inte hade någon aning om hur det skulle gå. Hon har aldrig visat tendenser till att vara skotträdd men man vet ju aldrig. Hon hade heller aldrig visat tendenser till att vilja fly i panik från en människa innan heller. Men jag tycker att hon fixade det här fin fint. Hon vart i varjefall något mindre berörd än hennes skotträdda matte som helst hade velat ha hörselskydd samt käkat Zylkène en vecka innan.

Moment 8 - Skott 


Beskrivaren konstaterade att hon var en aktiv liten pryl som var ganska så svårbeskriven. Det var svårt att avgöra om hon egentligen var arg, rädd, osäker, glad eller bara Snigeldryg i flera av momentet. Han upplevde att hon själv inte riktigt visste var hon kände men mer reagerade för reagerandets skull. "Någonting händer alltså gör jag" - typ.Och ja, han har inte fel. Inte fel alls. För precis så upplever jag Snigeldjuret.Reaktiv men utan någon verklig känsla bakom reaktiviteten. Utan mer för att hon kan. För att hon måste. Och för att hon älskar sin egen röst. (och kanske för att hon är en berger).

Snigels spindeldiagram hittar ni nedan. Inte så mycket att jämföra med eftersom endast 7 face raser har gjort BPH hittills.Men jag hoppas att det blir många många fler. Det var enormt intressant, spännande, kul och allmänt tjohoigt och framförallt lärorikt att göra det här. Så se så alla ni bergerägare som inte gått BPH, anmäl er så att Snigel slipper vara så ensam och spretig i sitt diagram!

Är man nyfiken på hela Snigels show så finns det ytterst väldokumenterat på avelsdata.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar