Jag har ganska så många hundnojor. Nojor över saker som kan hända mina hundar. Saker som står högt på den listan är att de skulle bli hundbitna, drabbas av allergi samt ha känslig mage. Självfallet finns det en hel drös med ännu fler, ännu hemskare åkommor och incidenter att drabbas av eller råka ut för, men just dessa är saker jag tänker på ofta. Speciellt på mitt jobb. Då man dagligen ser hur kämpigt dessa hundar och ägare har det.
Och självklart har jag en egen hund med känslig mage. Mycket känslig.
Idag ska Snigel operera ut en envis mjölktand. En tand som sitter som berget. Vis av tidigare erfarenhet med att ge henne metacam i injektionsform (vilket resulterade i akut poop- och kräknödighet i större delen av mitt hem), tänkte vi vara lite sluga och istället ge henne en tablett Onsior redan kvällen innan. Onsior fick hon för sina pinkroblem i November, och den tålde hon bättre än metacamet. Den resulterade åtminstone inte i akutbokning av tvättstuga och miljösanering.
Snigel fick sin tablett igår kväll. I natt vaknar jag av att Snigel kräks tre decimeter från mitt ansikte. Hivar ner Snigel på golvet mitt allra fortaste, kastar mig ut i köket efter papper. Lagom till att jag precis torkat upp kräkset på golvet sätter sig Snigel och pinkar en pöl i storlek med Stilla havet på hallmattan (dett är förövrigt första gången på en dryg månad som Snigel pinkar inne!). Torkar upp även denna med sisådär nittisex meter Torky. Vidare in i sovrummet för vidare lakansbyte och sanering. Väl där inne känner jag hur något drämmer till mig i nyllet med något som inte kan beskrivas som annat än en träplanka. Näsborrarna fylls med en stank som skulle få det bästa träsktroll att bli grön av avund. Om de nu inte redan vore gröna då, såklart. Ögonen tåras och jag får göra mitt allra bästa för att hålla gårdagens middag på plats.
Snigel har inte bara poopat i sängen. Hon har megapoopat. En poop i storlek med det som en fullvuxen häst presterar efter att ha kalast i sig en hel ensilagebal. I konsistens med något man kan hitta längs ner i ett avlopp, Ungefär.
Sadlade på båda flickorna och kastade mig ut i snön. Där båda två fortsätter hästavloppspoopa. Ja, båda två, för stålmagenLus tyckte tydligen det var läge att bli sympatidålig i magen.
Jag behöver kanske inte nämna att jag inte gick och lade mig igen? Faktum är att jag på nästan fullt allvar övervägde att bränna ner hela sovrummet. Eller åtminstone lakan och madrass. Det övervägde jag faktiskt. Men jag gjorde det inte. Istället bokade jag en tvättid. Och ringde Anticimex.
Så ja, självklart ser jag verkligen verkligen fram emot att söva Snigel idag. Verkligen. För jag ser verkligen verkligen hur det kommer att göra underverk med hennes mage. Verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar