söndag 19 januari 2014

Felkod 40

Förutom återupptäckten av Snigelöronen så skuttade vi glatt genom skogen på en snöig alldeles fantastiskt mysig vinterväderspromenad idag. Som synes hade jag med mig kameran i ett desperat försök att få knäppt lite fina vinteraktiga bilder på tjejerna. Ni vet sådana där fantastiska actionbilder alla andra lägger upp på sina bloggar. Knivskarpa bilder på hundar som springer genom snön i vackert solglitter. Kristallklara foton på hundar som brottas i ett vackert moln av nyfallen snö.

Just sådana bilder hade jag tänkt ta idag. En hel drös med sådana fantastiska bilder. Sen gick det över.

Det gick över så fort jag knäppt första bilden och kommit ihåg att min kamera lider av det välkända felet felkod 40*.  Ett oavhjälpligt kroniskt fel som det inte riktigt finns någon poäng att ens försöka göra något åt. För det går inte. Jag har försökt. Andra har försökt. Men resultatet blir alltid detsamma - fatal error - fatalt fel.

Så nej, det blev inga fina vintriga soldimmiga knivskarpa bilder. Det blev knappt några bilder alls.
Men de som blev, ja de delar ja såklart med mig av här.

*för er som inte är bekanta med felkod 40 så innebär det att själva felet sitter cirka 40 cm bakom skärmen, eller i detta fallet, bakom avtryckarknappen. Även känt som "skit bakom spakarna". 

Först tog jag några bilder på flickorna när de stod alldeles blickstilla. De blinkade faktiskt inte ens eller fladdrade det allra minsta med vare sig ögonfransar eller skäggstrån.

Då blev det så här:










Sen fick tjejerna koppla på pulsen igen och fortsätta att mangla grävlingar....och jag tänkte fota lite knivskarpa actionbilder. 

Då gick det så här: 







Man skulle ju egentligen kunna tro att jag fotar med en engångskamera från Ullareds fyndavdeling. Man skulle kunna tro det. Men då tror man fel. En engångskamera från Ullared hade gett bättre bilder. Faktiskt.

Jag fotar med en Canon EOS 50D. En kamera som rent tekniskt sett ska kunna ta tjooobra bilder i sömnen. Rent tekniskt. I praktiken är vi sinnesförvirrande okompatibla med varandra och känslan att man helst vill kasta den andre rakt in i en vägg är nog ganska så ömsesidig. Både hos mig och hos kameran. Vi gillar helt enkelt inte varandra. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar