Ett avslut, ett avsked

Idag är det lite känslosamt och sorgset.

Fick ett paket på posten, ett paket jag väntat på.

I paketet låg en vacker ask med Avantis tassavtryck, en tuss med hans fantastiska päls samt ett brev som rörde mig till tårar.

Älskade finaste Avanti som så hastigt gick bort den 10 december. Att få hålla hans tass i min hand och lukta på hans päls gjorde med ens hans bortgång så verklig. Jag visste ju att han var borta. Det gjorde jag, men eftersom det hände så plötsligt och så långt ifrån mig har det känts så overkligt att han inte finns mer.

Men nu vet jag. Nu har jag på ett vis fått ett avslut, ett avsked. Samtidigt som jag fått ett så vackert minne av honom. Ett minne jag alltid kommer ha med mig. För när minnet av hans björnlika tassar bleknar och när känslan av hans mjuka päls mot mina fingrar mattas ut, då kan jag bara öppna på asken och återigen minnas.

Nu vilar Avanti på den finaste plats man kan tänka sig och det känns så skönt att veta att han var precis lika älskad i sitt nya och sista hem som han var utav mig. Sov gott älskade Vav. Sov gott finaste du.

Ord räcker inte till för att tacka dig Marie för att han fick så stor plats i ditt hjärta. För att han fick det så bra och för allt du gjort för mig. Du är fantastisk, och jag vet att Avanti älskade dig lika mycket som du älskade honom.