onsdag 29 januari 2014

En galen ponny med tandvärk

Det här med att helt plötsligt vara ägare av en hund med lite mer gas under tassarna är sannerligen en spännande upplevelse. Spännande och livsfarlig. Minst sagt. Och när jag säger gas under tassarna menar jag egentligen, självklart, mer fart och livsfara än en skenande hjord med bisonoxar.

När LusHund kommer skuttandes och sätter tassarna mot ens ben känns det ungefär som fyra små fladdrande fjärilar i en glasburk. Så känns det inte när Snigel kommer skuttandes. För det första eftersom hon sällan kommer skuttandes så mycket som hon egentligen kommer framdundrandes som en elefant i vild flykt från en skogsbrand. När hon sedan smäller tassen i låret känns det ungefär som att bli påkörd av ett ånglok. Med en vagnslast bestående av stenblock. Så känns det ungefär.

För att göra ånglokskrocken än mer spektakulär så lyckas hon alltid på något viss dundra in samma framtass på nästintill samma ställe på mitt arma stackars lår. Varenda gång. Detta har därmed resulterat i ett alldeles utomordentligt fantastiskt tjusigt blåmärke i form av en tass. En snigeltass. Som tur är för mig är det åtminstone framtassen hon använder som stötdämpare och inte gorillabaktassen med alla extra tår. Jag har på något vis fått för mig att det skulle om möjligt göra ännu mer ont.

En annan aktivitet Snigeldjuret är ytterst förtjust i är att vid all närkontakt börja bocka sig som en galen ponny med tandvärk. Detta bockande resulterar såklart oftast i att man får en hel Snigelskalle indrämd i den kroppsdel som är närmast. Eftersom detta oftast sker när man antingen har henne i knät eller sitter på golvet och febrilt försöker krama en sprak- och knasterfnittrit glädjetokig Snigel är det vanligtvis ansiktet som här agerar stötdämpare. Häromdagen lyckades hon till exempel ge matte en sådan smäll att jag såg både stjärnor och små tecknade blåmesar i flera minuter. Nu ett par dagar senare har jag såklart en tjusig blåklocka strax under ögat.

Den matchar åtminstone tokbra till mitt fina Snigeltass-blåmärke! Riktigt trist att det inte är bikinisäsong än på länge. Verkligen trist.


1 kommentar:

  1. Känner igen det där med blåmärken. Mina sitter ibland på insidan låren?! Svårt att förklara när man byter om på jobbet. :/
    /Agneta www.bergerflickor.blogg.se

    SvaraRadera