torsdag 21 februari 2013

Städa!

Oh yes!  En hund som plockar undan efter sig! Vad är väl viktigare än det? Ingenting jag kan komma på sådär spontant. Jag är ju trots allt uppvuxen i ett pedant-hem!

Så på begäran från Önskas Mommo tränar vi just nu intensivt (host hrm) på att lära oss (ja, enligt Mommo har även jag vissa brister inom det området) att städa!

Började faktiskt ikväll och hade planerat användning av handtarget, omvänt lockande och gud vet vad... men det visade sig vara ganska överflödigt. Tydligen är även min hund pedant och verkar på ett ungefär redan ha fattat vad det handlar om. Nu ska jag bara få henne att sluta plocka leksaker ur lådan för att lägga tillbaka dem igen.

http://www.youtube.com/watch?v=D7iApwPrQao&feature=youtube_gdata

tisdag 19 februari 2013

Den låter!

Önska är ju vanligtvis en väldigt tyst hund av sig. Skäller ytterst sällan (och då blir det mest ett par larviga "möff" samtidigt som hon klättrar upp i mitt knä), alternativt att hon gnäller när hon är ensam i hundrummet på jobbet (yes, hon har lite separationsångest där fortfarande men inte alls som tidigare) och nån gång ibland kommer det det mest fantastiska "mröööööööö" man kan tänka sig. Det dyker bara upp när hon är extra glad att se någon eller extra uppspelt. Men i träning har hon i princip alltid varit tyst. Kanske har hon undsluppit sig ett lite ynkligtgnäll av frustration nån gång ibland men inget annat. Tills idag!

Det här med att backa verkar vara ganska så kul enligt fröken löken. Hon inte bara viftar med svansen utan hon låter... ordentligt! Till viss del tror jag nog att det så klart är lite frustration samt nån form av överslagshandling. Men jag tror även att hon är väldigt exalterad. Det enda andra moment som jag fått fram någon reaktion som påminner om det här är klossträning - och det älskar hon. Men jag tror "backa" smäller snäppet högre.  Men jag har aldrig sett henne bete sig såhär när vi tränat innan. Och jag måste erkänna att det är hysteriskt roligt.

http://www.youtube.com/watch?v=CtzgbtHPe7Y&feature=youtube_gdata

måndag 18 februari 2013

Älskade...


Frisignal!! Hur har jag klarat mig utan dig fram tills nu? Nej just ja, det har jag ju inte! Kan inte för mitt liv förstå varför jag inte arbetat med det "på riktigt" tidigare.

Helt plötsligt vet jag hur jag ska få fram stadga i beteenden - och ännu bättre - Önska verkar äntligen förstå vad jag menar.

Igår tränade vi på "sitt" med frisignal - dels för att få stadga i beteendet (vi har fortfarande inte nån direkt säker "plats") men även för att hon ska ge snabbare signalrespons. Tro det eller ej men det gav resultat!

Började öva på "stå" idag - något som hittills mest funkat av ren tur än att hon egentligen vet vad "stå" betyder. Med det tog väl ungefär 2 minuter innan jag såg hur poletten trillade ner. Hon står inte kvar lika länge som hon kan sitta kvar, men å andra sidan är idag första gången vi faktiskt tränar på att hålla stå positionen (har känts meningslöst tidigare när vi inte ens kan få fram ett säkert stå, sitt eller något annat heller för den delen).

Kvällens andra försök till att "stå" och hålla den positionen gick helt över förväntan! Önska är annars hunden som inte kan stå kvar på kommando om så hennes liv hängde på det...det fjantas, trippas, sitts och liggs så fort inget händer. Men inte ikväll!

Summan av det hela är att matte är mycket nöjd! Så nu tränar vi på sitt, stå och snart även ligg med frisignal.
Började även träna på att backa idag, något jag försökt lite halvt innan men gett upp ganska så snabbt. Men den här gången så tror jag mig ha sett ett litet ljus gå upp. Använde även en annan metod mot jag försökt med tidigare - vem vet.. det kanske funkar!

9 minuter senare: JA! Det funkar! Jag har till och med filmbevis på att fröken kan backa :D

http://www.youtube.com/watch?v=2wlyJoLreNU&feature=youtube_gdata

Film från gårdagens "sitt" träning: http://www.youtube.com/watch?v=blkUvaO6QoA&feature=share

Film från kvällens "stå" träning: http://www.youtube.com/watch?v=8FHOlpav6ws&feature=youtube_gdata

torsdag 7 februari 2013

Matvrak?

Innan Önska flyttade hem till mig så tänkte jag mycket på hur hon skull bli som hund. En av de första sakerna jag tänkte på var att hon så klart skulle bli kinkig med maten. Detta eftersom alla våra hundar hittills har varit rent hopplösa att få att äta. Exakt noll intresse för mat. Tappade du en bit oxfilé på golvet så kunde man ge sig den på att den låg kvar några timmar senare (och att den stackars matvägrade hunden flytt in i garderoben av ren skräck - AH! maten anfaller! Ta betäckning!). Köttbullelydnad har haft en helt annan innebörd hos oss - gah! Matte har mat i handen! Bäst jag sköter mig annars kanske hon tvingar mig att äta!

Så ja... mina förväntningar på Lusen och hennes aptit var inte speciellt höga. Döm om min förvåning när jag serverar henne hennes allra första portion VoH...det tog en knapp millisekund tills det var slut. Varpå den unga fröken inte bara gnydde utan ylade om att få påfylling. De första 3 veckorna var ju helt magiska - ÄNTLIGEN hade jag en hund som åt - allt jag ställde fram till henne. Men lycka varar ju inte förevigt och plötsligt en dag började hon matvägra. Färskfodret dög inte längre. Inget jag provade föll damen i smaken mer än en till två serveringar. Att få i henne nån form av mat va ett rent helvete faktiskt. Godis gick ju hur lätt som helst - där fick hon plats med hur mycket som helt - men mat? Hell no! 

Har i stort sett slitit mitt hår med hennes matvägran sen slutet på februari/mars nån gång förra året. Men lösningen på alla bekymmer verkar ha varit ganska så enkelt - en kastrering. Sen Lusen kastrerades har hon blivit mer och mer matgalen. Inte bara det att hon äter sin dagsranson, hon tigger dessutom efter mer! Det verkar inte finnas nån som helst hejd på hennes aptit när hon väl kommer igång (hon kan fortfarande vara svår att få att börja äta direkt när jag sätter fram skålen), vilket innebär att damen snart riskerar att se ut som en skogaholmslimpa! Hon har redan lagt på sig ett halvkilo sen kastreringen - och på den här lilla damen så märks det verkligen (ungefär som på hennes matte... suck). Så nu blir det till att experimentera lite med kosten för att se vad som faktiskt fungerar - jag vill fortfarande kunna fortsätta att ge henne en hel del godis/belöning i träningssyfte och jag vägrar att ha en hund som är helt fixerad vid mat och vid att tigga för att hon är hungrig. (hon roade sig myycket med det i somras och gick upp en 2-3 kilo på kort tid! Det var INTE min förtjänst vill jag bara poängtera - jag har en strikt anti-tigg policy) För tillfället får hon 100 g VoH samt två kycklinghalsar/dag + träningsgodis (främst torkat kött). Känns inte som att jag kan dra ner så mycket på mängden, men eventuellt skulle jag kunna byta ut en av halsarna mot mer VoH, vet inte om hals mättar lika mycket egentligen? Däremot så är ju halsarna hennes höjdpunkt på dagen. Har börjat skippa hennes torrfoder frukost de senaste dagarna och istället dela upp VoH på 2 gånger. Men det är möjligt att det blir för lite mat för damen ändå. 

Summan av det hela är i alla fall - för den som undrar - att JA, kastrering ökar aptiten! I alla fall för min fd. smalfjant ;) 

onsdag 6 februari 2013

Maaaatteeee....

....Kan jag få en alldeles egen Aussie? Snääälla???

Det är det enda jag hört från Önska halva kvällen. Idag promenerade vi nämligen till djuraffären för att handla mat till fialusen. Som vanligt står jag och pratar med ägaren till butiken om det ena och det andra, Lusen sitter på golvet och ynkar och tycker att livet är trist. Fram tills ägaren nämner att hon har en Aussie på besök. Jag blir så klart super nyfiken och måste få träffa hunden eftersom jag blivit ganska så nyfiken på rasen. Ut ur hundrummet kommer den ljuvligaste Aussie jag sett - fantastiskt fin, och så trevlig att jag knappt vet vad jag ska ta vägen. Önska håller på att trilla baklänges av glädje, hon "möffar", skäller och viftar halvt ihjäl sin lilla svans samtidigt som hon "kramar" Aussien. Har aldrig sett henne bli så överförtjust i en hund hon aldrig träffat innan. Så där halvligger jag på golvet med en Aussierumpa i knäet samtidigt som framdelen busar järnet med Lusen, varvat med att ge mig kramar och nospussar. Helt underbara var dem ihop. Fick nästan bända loss Loppan för att få henne att följa med hem sen. Så ja, Lusen vill ha en Aussie när hon blir stor.

På vägen hem i snöstormen gick Önska klockrent fot i princip hela vägen hem, både lös och kopplad. Senare på kvällen var vi även ute och kampade, hon har varit lite ointresserad av det de senaste dagarna (antagligen efter att lyckan över nya kampisen lagt sig). Men ikväll var hon fantastisk - och apporterade t.o.m kampisen! Dessutom skvallrade hon jätte fint på en katt som sprang över vägen precis framför oss. Hon såg katten, vände sig om och kollade på mig, jag bad henne stanna vilket hon gjorde för att sedan kampa loss som en galning utan att knappt ens snegla mot katten.

SuperLoppan!




tisdag 5 februari 2013

Jag ska bara vara tyst!

Varje gång jag gnäller över Önskas inlärningssvårigheter så tar det ungefär 4 sekunder tills hundfan är en snabblärd stjärna igen. Det måste verkligen ligga något i det här att hon inte klarar av att jag ställer krav på henne. För efter dagar där inget fungerar så har jag nog fått inse att jag tränar på ett mycket mer kravlöst vis, jag blir inte frustrerad och skrattar mest åt det hela när det blir tokigt, vilket gör att det fungerar så otroligt mycket bättre. Så därmed har jag två lösningar på problemet:

Alternativ 1. Gör gnällandet till en daglig vana, upprepa gärna minst 2 gånger i timmen. Slit hår i ren frustration över obildbar hund. Detta leder följaktligen till ett mer avslappnat tränande.

Alternativ 2. Skit i kraven! Går det så går det - och ha kul! Tappar fröken fokus - byt övning/aktivitet med en gång. 

Förra veckans burk apportering har lett till ett visst "problem" - så fort Önska ser en burk här hemma så tar hon den i munnen och kommer till mig. Häromkvällen satt hon bredvid mig i soffan, med en tom burk i munnen och väntade... väntade lite till... gnydde lite ur ena mungipan och väntade en stund till tills hennes inkompetenta (och obildbara) matte äntligen lyfte på rumpan och hämtade godis att lägga i skålen. Tack matte - du är inte snabb du! 

Så ja, föremålsintresset har definitivt ökat! Idag har vi gått över på metaller och jobbat på att hålla ett decilitermått, en tesked samt mina nycklar. Hon har på ett ungefär förstått vad hon ska göra men hon har ännu vissa problem med att hålla nån längre stund - metall är ju läskigt!

Vi tränar vidare på nosduttar och har nu börjat träna på "godismagneten" för att dels få duration, men även få henne mer säker på att följa min hand. Det tog inte många sekunder innan hon följde efter min hand. Hon blir fortfarande lite överexalterad ibland och biter istället för att dutta mot handen och hon följer hellre efter när jag för handen åt vänster än åt höger. Men who cares :D 

Lyckades få med mig kameran ut på en promenad, så jag bjuder även på lite Lus-bilder!