lördag 14 december 2013

Tack för att jag fick lov att älska dig


I september 2012 fattade jag mitt livssvåraste beslut. Efter över 10 år som illerägare blev jag tvungen att acceptera att min allergi blivit för svår. Så svår att det inte fanns något bra sätt att kunna behålla mina illrar och samtidigt själv må bra. Alltså fick mina illrar nya hem. 

Avanti, så speciell, så underbar fick flytta till en mycket god vän där han fick det mest fantastiska liv en iller någonsin kan önska sig. I samma minut han klev ur sin transportbur så var han hemma. Hela han formligen lös och gnistrade av glädje. Och även om det sved i hjärtat och tårarna rann så var mitt beslut så rätt så rätt. Avanti var äntligen hemma. 

I över ett år fick han leva världens bästa illerliv. Ett liv så rikt och så underbart. Och vetskapen om att han hade det så bra lade sig som ett lager mjuk bomull kring mitt hjärta. 

Men så fick jag ett samtal i tisdags. Avanti hade gått bort. Mitt uppe i vild lek i snön hade han bara fallit omkull och livet lämnade honom inom några andetag i sin nya mattes famn. 

Jag tror inte att chocken lagt sig riktigt ännu. Jag kan fortfarande inte greppa att han inte finns längre. Älskade Vavvet. Du skulle leva nästintill för evigt! 

Vi har så många minnen tillsammans jag och Avanti. Han var så speciell, så underbar, så komplex på sitt alldeles egna lilla vis. Vi hade en alldeles speciell relation jag och Avanti. Han lärde mig så mycket och bara en enda blick från honom gjorde mig alldeles varm i hjärtat. 

Jag minns så väl hans pussvänliga öron. Öron man kunde gå och sniffa och pussa på tills de nästan blev alldeles alldeles utnötta. Hans vackra uttrycksfulla ögon som genast avslöjade vad han tänkte. Hans stora björnlika tassar som gjort så stora avtryck i mitt hjärta. 

En gång rymde han och hans dotter ut ur illergården. In under trallgolvet på altanen. Och där låg han, antagligen större delen av dagen och tryckte. Tills jag kom ut och öppnade grinden till gården. Då formligen flög han in och dansade runt av glädje över att vara hemma igen. Och matte hjärtat drog en lättnadens suck. Älskade Vav som hellre ville vara hemma. 

Älskade Vav. Tack för att jag fick lära känna dig och se dig växa upp. Tack för allt du lärde mig. Tack för att jag fick lov att älska dig. 

Tack till underbara nya matte som gav Avanti allt det jag inte kunde ge honom. Tack för att han fick flytta in i ditt hjärta. Tack för att han fick det mest fantastiska liv en iller kan få. Tack för att du tog så väl hand om min älskling. Jag är dig evigt tacksam! 







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar