På hemmaplan brukar vi roa oss med att träna allehanda onödiga och nödvändiga småsaker. Sen har vi en hel uppsjö av aktiveringsleksaker. Jag gillar nämligen aktiveringsleksaker. Av alla de slag men Nina Ottossons produkter är oftast favoriter både hos mig och hos hundarna.
Nackdelen är då när man bor i en lägenhet som är så lyhörd att jag brukar lyfta på fötterna när grannarna ovanför dammsuger. Då är plastiga aktiveringsleksaker och hundar som helst går lös på dem som vore de spikar som skulle bankas i en träplanka inte en fördel. Eller speciellt uppskattat sent på kvällskvisten när hundarna ser sådär extra aktiveringssugna ut. Alltså får man hitta på andra lösningar.
Godisknut är en sådan, mycket lyhörd- och senkvällsanpassad tyst aktiveringsleksak som hundarna verkligen älskar.
I skrivande stund har LusHunden hållt sig aktiverad med sin knut i cirka nitton minuter innan hon blev klar. Snigelvalpen håller fortfarande på med sin och är uppe i cirka trettiotre minuters aktivering än så länge.
Och tystnaden är ganska så total och olyhörd.
Så här gör vi godisknutar eller lakanstrassel om man hellre vill kalla det så.
Först har jag klippt isär ett lakan i långa remsor, bredden är inte så viktig, men ju bredare desstå mer klurigt kan man gömma godiset i.
Sen lägger jag dit godis längs med hela ena kanten på varje remsa. Remsan viks över godiset, där jag lägger ännu mer godis och viker om.
Sen knyter jag ihop remsan. Antalet knutar och hur hårt jag virar och knyter avgör svårighetsgraden.
Vad fiffigt! Det där kommer jag definitivt göra till imorgonkväll. Fast pappisen kommer nog mest titta på mig som om att jag är dum i huvudet, jobba för att få fram några fjuttiga godisar? Nä, då får det vara ;)
SvaraRaderaHoppas att Mide uppskattar det lika mycket som mina flickor. Loke kanske kan nappa åt sig några av godisarna som lär flyga när bergern går lös på kalaset :D
Radera