Att träna någonting, vad som helst med Snigel är en ganska så häftig upplevelse. I alla fall för mig som är van att träna pensionärsrollatorstyle med LusHund. Där man mest väntar.. och väntar... och väntar. Kanske kommer det en liten liten muskelrörelse. är hon på väg att lyfta tassen? Nej, det var visst hicka.
Vi har liksom vant oss vid det här, LusHund och jag. Det har ju alltid varit så.
Not anymore I say. Not anymore. Åtminstone inte vad gäller Snigel, Tjoohooo vad det går. Allt. på en gång. Samtidigt. Fladder åt alla håll samtidigt som hon vrålar wiiiiiiiiiiiiiiiiiieeeeee och viftar på hela sig själv. Men plötsligt blir hon fokuserad, och då jädrar händer det grejer.
Så nu ska vi bara fundera ut vad mer onödigt nödvändigt en valp behöver kunna. "Uttern" är ju självklart. Frågan är om "grodan", "badbollen" och "bönsyrsan" också faller in under den kategorin.
Svårt det där. Det finns ju så mycket viktigt att lära dem....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar