Skvallerträningen fortsätter på liten Snigel och oj vad bra det går (än så länge). Jag använder signalen "Titta!" i situationer jag vet hon kommer reagera med skall, te.x när hon ser en fågel, en hund, en konstig människa eller en fladdrande presenning. Antingen ger jag signalen precis innan hon reagerar (vilket är det optimala) men om jag inte hinner så kan jag även bryta henne med ett "titta!". Då tittar hon på det hon reagerade på, blir tyst och tittar sedan förväntansfullt på mig. Skvallrigt värre!
Hon har de senaste dagarna inte blivit "låst" på en enda läskig pryl, utan har fint och förväntansfullt skvallrat tillbaka. Jag har även sett små tendenser till början på skvaller utan signal vilket jag såklart försöker uppmuntra.
En annan signal jag tränar in på ungefär samma sätt är helt enkelt "Tyst!". Något jag finner mycket användbart eftersom jag får smärre nervösa sammanbrott och konstiga ansiktsspasmer av hundar som bara står och dumskäller. Även detta fungerar än så länge nästintill tokbra och Snigel tystnar oftast på första signalen och vänder sig förväntansfullt mot mig och sätter sig. Tjoohooo säger matte åt det!
Hon är fortfarande ruskigt snabblärd den lilla fisen och har e "will to please" som inte är av denna värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar