Det går åt ganska så mycket godis när man har valp.Speciellt när man har en valp vars främsta och enda kommunikationsredskap med omgivningen är morrskall och tokskall som hon alternerar emellan. Det går åt ganska så mycket godis när man försöker dämpa dessa socialt malplacerade kommunikationsverktyg samtidigt som man försöker främja andra, mer accepterade sätt att kommunicera. Ganska så väldigt mycket godis. Flera nävar stoppas ner i jackfickorna varje dag faktiskt. Till både LusHund och Snigels stora förtjusning.
Så när man väl står där med Snigel och skvallrar och belönar när hon inte skäller på något som hon brukar skälla på och stoppar ner handen i fickan för att raskt fiska upp lite mer godis och plötsligt inser att handen istället är full med LusHund. LusHundsSnok. En snok som helt klart inte borde befinna sig i fickan. En snok som är så fullproppad med godis att hon liknar en guldhamster som laddar inför snålare tider. En LusHundssnok som faktiskt inte behöver mer godis än nödvändigt med tanke på hennes alltmer svällande midjemått. En Lushund som faktiskt inte alls behöver belönas precis just då.
Men jovisst. Så fort Snigel får en godis är LusHund såklart där med sin långsnok och försöker myrsloka godiset ur min stängda hand. Eller Snigels stängda mun. Vilket som är närmast tydligen. Detta till mitt oändligt stora förtret. Det ställer nämligen till det på flera punkter. Dels blir Snigel så uppe i varv över konkurrenssituationen så hon glömmer helt och hållet bort varför hon belönas. LusHund, som tidigare bara har fått godis genom att jobba för det, har upptäckt det fantastiska med en gratis buffée och vägrar nu göra något som helt jag ber om för att få en godis. Dessutom, som nämnt, är LusHund lite åt det rundare hållet och behöver därmed absolut inte få något som helst mer godis än det som är tänkt att hon ska få i träning. Lus reagerar inte på hundar. Inte på människor. Inte på opålitliga parkbänkar eller kaxiga stuprör. Därmed behöver hon inte i mitt tycke överösas med godis varje gång Snigel får. Annars får hon väl gå och skaffa sig ett alldeles eget problembeteende, så kan vi ta upp det hela för diskussion då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar