Omvänd älgjakt

Idag börjar älgjakten. Tjoohooo säger jägarförbundets alla medlemmar. Hu säger alla stackars älgar och allehanda skogsdjur som drabbas av denna högtid. Hu säger även jag, LusHund och LakritsSnigel. Hu säger vi.

Så dagen till ära, lite för att visa våran ståndpunkt i hela det hemska tjohejset bestämde jag och tjejerna oss för att ägna oss åt lite rask omvänd älgjakt sådär på morgonkvisten.

Omvänd älgjakt säger ni kanske då och klurar lite fundersamt på vad det kan tänkas vara för något. Jo ser ni. Det ska jag berätta.

Omvänd älgjakt är nämligen det man gör när man lyckats kravla sig upp för en skogig slänt ute i skogen och plötsligt upptäcker att man står nos mot mule med en ofantligt gigantisk älgko med fladdrande nosborrar. Omvänd älgjakt är det man gör sekunden efter när man kastar sig ner för samma slänt man mödosamt bestigit, med hjärtat hängandes efter en i ett senilsnöre samtidigt som man överdrivet gällt lockar på sina hundar med lite lätt panik i rösten. Omvänd älgjakt är det man ägnar sig åt när man kallsvettig springer över/under/genom/runt stock sten och träd samtidigt som man fortsätter locka på sina hundar med hopp om att de inte alls fick syn på älgen som storleksmässigt minst var lika stor som en ullhårig mammut. Minst.

Man vet dessutom att man ägnat sig åt omvänd älgjakt när man sprungit så lång och sprungit så vilse att den inbyggda kompassen om möjligt blivit ännu mer felkalibrerad och man inte har den blekaste aning om i vilket väderstreck man själv befinner sig i samt i vilket väderstreck man ställde bilen och får ägna en timme åt att hitta ovilse igen samtidigt som man försiktigt smyger så tyst så tyst man bara kan utifall att det finns fler jaktsugna älgar därute.

Men nu har vi i alla fall visat vad vi tycker om älgjakt. Så det så.

För den som tycker att min rädsla för älgar ter sig något överdriven så kan ni ju klicka er in

Här

Här

kanske här

Och ganska så mycket här