Under den spännande kantarelljakten igår kom jag på den eminenta idén att ta hjälp av LusHund i mitt jagande. Jag ser ganska dåligt och har enligt min sjukgymnast en rörlighet som en 86-åring vilket försvårar runtkrypandet och svampspaningen avsevärt.
LusHund lider inte av dessa problem och har dessutom en alldeles fantastiskt bra långsnok som borde kunna vara bra till mycket. Jag säger borde eftersom jag är lite osäker på om nosen har blivit ordentligt installerad eller har alla uppdateringar som krävs för svampsök. Det här med att läsa bruksanvisningar har som nämnt inte varit min starka sida genom åren.
Således höll jag en kantarell under nosen på LusHund och bad henne lite fint att "leta". LusHund sniffade nyfiket på kantarellen och började lite försiktigt att nosa i backen. "Bra!" tjoooade jag och såg framför mig hur LusHund hittade enorma stim med kantareller. Höll fram kantarellen igen och bad henne än en gång att "leta". LusHund nosade, och nosade för att sedan svälja hela kantarellen. Med jord och allt. Sen slängde hon sig över Snigel och tillsammans tokmorrskuttade de vidare genom skogen. "Eh... nej?" stammade jag fram medan jag såg dem försvinna iväg över mossan som oljade blixtar.
Det kan möjligtvis vara så att det inte är precis exakt så här som äkta kantarellsök ska gå till. Kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar