Idag valde jag en tur till Rålambshovsparken eftersom det finns en himlans massa konstigheter att titta på där. Första målet var en skatepark/basketboll plan som ligger under en bro. Varje gång man passerar under så känns det som att man kliver in i en kastrull som någon står och slår på. Bra ljudträning för Sniglar med andra ord. Det finns även flera lekplatser och dagisliknande ställen samt att det är mycket populärt att ha gymnastiklektioner för barn i olika åldrar. Sen har vi såklart de joggande hurtbullarna, hundägarna och lattemorsorn. Mycket bra plats med andra ord.
Med oss följde min gudmors tonårsson som ville träffa Snigel samt hjälpa till med miljöträning.
Som (o)väntat gick det tokbra! Vi satte oss på en filt ett tjugotal meter från skateparken där det som väntat fanns en massa skateboardåkare som gjorde sitt bästaste för att slå ihjäl sig på alla ramper och livsfarligheter.En skolklass hade också camperat under bron och sprang runt och tjoade och tjimmade och hade någon form av (o)organiserad aktivitet. Snigel brottades med Lushund, pussade på tonårsson, lekte med leksaker och mumsade godis. Tittade lite förstrött på oväsendet men tyckte inte att det var något att jaga upp sig för. Och så var det med den miljöträningen. Matte kände sig faktiskt nästan lite besviken... vad gör jag nu? Hon reagerar ju inte negativt på något alls! Sen slog jag mig själv i huvudet och skakade lite vett i de två små grå och påminde mig själv om vilken himla tur det faktiskt var att jag ha en sån tokbra valping!
Plötsligt började det ösregna och vi tog tillflykt in under bron. Vi bredde ut filten mitt i kastrullen och inom kort hade ett gäng skolklasser också samlats under bron och inlett gymnastikaktiviteter. Efter en stund satt vi mitt i vad som kändes som mini OS i friidrott. Ungar och tonåringar sprang längder på båda sidor om oss, det spelades basketboll, fotboll, åktes sparkcyklar och skateboard. Utöver det så ligger bron belägen nära en vältrafikerad väg, och ja, som brukligt här i stan används även broar av bilar och andra transportmedel. Ljudnivån var med andra ord hög, mycket hög. Här tycker man att det näsan vore på sin plats för Snigel att reagera och leta efter ett tryggt skal att krypa in och darra i. Det tyckte inte Snigel. Hon tuggade ben, lekte med Lushund, lekte med leksaker, tufflade runt på filten, tiggde godis och lade sig tillslut och somnade.
Jahop... då var det också avklarat. Frågan är liksom hur man höjer ribban på det där?
Eftersom allt går så tokbra (och jag verkar ha en grej för att köra på till saker går åt skogen...) så mötte vi upp gudmor T och Pyrrefamiljen och bestämde oss för att det var dags att socialisera in Snigel i vår bonusfamilj. Sagt och gjort - hem till gudföräldrarna och Snigelintroduktion.
Ska erkännas att just här var jag lite nervös... det får liksom inte gå på tok här. Snigel måste, precis som Lushund, älska sin bonusfamilj tycker vi. Men att vara stor som ett mjölkpaket och snabbt bli vän med 3 vuxna hundar och 2 galna katter är kanske inte helt givet.
Men visst. Snigel gör det igen. Hon tutade in, viftade på antennen, fladdrade med rådjursögonfransarna, lade sig på golvet och toksomnade. Alla fyrbeningar utbrast ett kollektivt "naaaaaaaawwww så sööööt den eeeeeee".... och det var den introduktionen. Bara LusseKatt som inte helt kunde låta bli att försöka sätta en tass i plytet på henne så fort han fick tillfälle, men storebror Duc visade klart och tydligt att det där skulle han ge fan i.
Vi tog en kvällsrunda ner till vattnet där fyra dårar av fem möjliga fick bada och röja runt som popcorn i het olja. Snigel var toktuff och satt fascinerat och tittade på. När det sen var godisdags var hon precis lika galen som de andra fyra och stångades och bufflades som en hel hund för att få mest godis först. Sen kutade hon på i kopplet i samma tempo som de andra och försökte hänga dem i skägget ett nafsa dem i hasorna. Hon är en liten tuffing min lilla LakritsSnigel... en riktig liten tuffing.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar