fredag 13 september 2013

Snigel utrustas framöver med en fallskärm

Jag och Fröken T hade en väl utarbetad plan för dagen. Heldag på BK med alla fem hundar. Heldag med kaffe, kaka och en himlans massa strukturerad effektiv agilityträning. Nåja. Vi lyckades i alla fall få med oss alla fem hundar. Vi lyckades även få i oss både kaffe och kaka. Sen lyckades vi visst inte med så mycket mer.

Att påstå att träningen gick dåligt är en pinsam underdrift. Att påstå att vi inte hade kul är dock ren och skär lögn.

När fyra av fem möjliga hundar har ungefär lika mycket geist och träningsvilja som inlagd sill är det liksom inte ens värt att försöka. När mattarna dessutom ligger och vrider sig i skrattplågor över hopplösheten i det hela så borde man egentligen bara gå hem.

Den enda som egentligen briljerade var Snigel. Och om man sätter hennes prestation i relation till hennes litenhet så briljerade hon faktiskt massvis. (Att den sen egentligen räcker med att hon fladdrar lite på ögonfransarna och jämfotaskuttar en sväng för att vi ska tycka att hon är helt briljant hör inte hit). Liten Snigel fortsatte att geopardspringa genom tunnlar. Dessutom tog hon den platta tunneln. Flera gånger. Utan att jag behövde hålla upp den. Det klarar knappt LusHunden. Men det är ganska så uppenbart att käraste Lushunden är lite mer av en försiktig karaktär än kamikazeSnigeln. KamikazeSnigeln försökte nämligen även flyga över gungan samt volta över A hindret. Samtidigt som hon fnittrade i högan sky och vrålade "Wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiieeeeeee". Snigel utrustas framöver med en fallskärm. Och säkerhetslina. Och kanske en flytväst. Bara för att. Det finns nämligen ingen hejd på henne. Alls.

Vi avslutade eftermiddagen vid en halvt igenvuxen liten plaskpöl. En pöl som mest liknade en översvämmad trädgård med lerbotten. En pöl som snart innehöll 4,5 hundar. En pöls vars vatten lämnade ganska mycket i övrigt att önska gällande både lukt och kulör. En pöl vars vatten jag egentligen nog kanske helst inte hade velat bli duschad i från topp till tå. Men ingen verkade bry sig om våra eventuella åsikter.

I och med detta fick Snigel duscha för första gången. Som (o)väntat tog hon det med ett enda "wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiieeeee!!" och lät sedan sig själv torka i det vinddrag hon skapade när hon turbosniglade genom lägenheten i 190 knyck.





















1 kommentar: