Plötsligt börjar Snigel skrika

Egentligen så är jag inte förvånad. Jag har snarare bara gått och väntat på det. Väntat på att Snigel ska göra illa sig. Med tanke på hennes hastighet, hennes bubblighet, hennes tokighet och nyårsraketsfnitter så är det egentligen bara en fråga om när, inte om.

Var ute på en kort tokbustur i skogen efter jobbet med Lushund, Snigel samt Lushundens Bästa Syster. Plötsligt börjar Snigel skrika. Och skrika. Och skrika. Sen kommer hon hoppandes på tre ben, alltjämt skrikandes. Lyfter upp och känner igenom henne men hon reagerar inte på det ben hon är halt på. Sätter ner henne igen och hon haltar fortfarande, men sätter nu ner benet. Som tur är hade jag nära till jobbet så vi gick dit och blinkade lite fint för att få en liten akutkoll på henne. Veterinären hittar heller inget hon reagerar på. Men ändå fortsätter hon halta. Så nu är det vila till imorgon då vi får se hur hon verkar.

Inget dramatiskt som så, men matte får självfallet panik i mattehjärtat och ser avslitna korsband eller frakturer framför sig.

Det största problemet vi har är hur i hela fridens namn man vilar en pyrrevalp. Allvarligt? Går det ens?

Har fått ta till mitt trumfkort och servera superäckligasnuskbenmanavhygienskälendastfårätautomhusimotvind till tjejerna. Tuggstänger av nöt som luktar ungefär som ett ruttet gogödsel pudrat råttkadaver en varm sommardag i Afrika. Detta ben har Snigel gått lös på den senaste halvtimmen. I min soffa. Tätt tryckt mot mitt lår. Ibland använder hon mitt lår som håll hjälp. På andra sidan ligger Lusen och tuggar minst lika frenetiskt på sitt superäckligasnuskbenmanavhygienskälendastfårätautomhusimotvind. Jag sitter i mitten och försöker hålla tillbaka kväljningarna samtidigt som jag gör mitt bästa för att bara andas genom munnen. Det hjälpte inte. Provade att dutta lite Vicks salva under näsan. Ni vet så som de gör på brottsplatser i amerikanska kriminalserier. Det enda som hände var att näsan började svida och ögonen rinner. Någon vidare luktförbättring upplevde jag inte. Snarare tvärtom. Vicks'en har ju en tendens att lindra nästäppa och ge friare andningsvägar. Vilket antagligen var det sista jag ville ha just då. Om jag ska vara helt ärlig. Och det vill jag ju såklart gärna vara.

Borde sätta på köksfläkten... och ställa upp fönstren. Men risken är att grannarna börjar klaga på stanken. Så jag får nog sitta kvar i min ruttnande tupperwareburk och gratulera mig själv över att jag lyckats få både Snigel och LusHund att hålla sig stilla i en halvtimme.


....lyfte just upp Snigel och inser att benet har lämnat en kladdig hinna över valpens tassar, hals, haka och mun. En hinna som tydligen inte går att få bort med schampo. En hinna vars doft tydligen inte går att bli av med oavsett vad man gör.

....Fick just en påhälsning av LusHund i knäet. Den där hinnan verkar ha drabba även henne. En alldeles kletig, stinkande långsnok försökte just inspektera mina tonsiller när jag gäspade.

Jag tror jag sover på balkongen. Veckan ut.