torsdag 7 februari 2013

Matvrak?

Innan Önska flyttade hem till mig så tänkte jag mycket på hur hon skull bli som hund. En av de första sakerna jag tänkte på var att hon så klart skulle bli kinkig med maten. Detta eftersom alla våra hundar hittills har varit rent hopplösa att få att äta. Exakt noll intresse för mat. Tappade du en bit oxfilé på golvet så kunde man ge sig den på att den låg kvar några timmar senare (och att den stackars matvägrade hunden flytt in i garderoben av ren skräck - AH! maten anfaller! Ta betäckning!). Köttbullelydnad har haft en helt annan innebörd hos oss - gah! Matte har mat i handen! Bäst jag sköter mig annars kanske hon tvingar mig att äta!

Så ja... mina förväntningar på Lusen och hennes aptit var inte speciellt höga. Döm om min förvåning när jag serverar henne hennes allra första portion VoH...det tog en knapp millisekund tills det var slut. Varpå den unga fröken inte bara gnydde utan ylade om att få påfylling. De första 3 veckorna var ju helt magiska - ÄNTLIGEN hade jag en hund som åt - allt jag ställde fram till henne. Men lycka varar ju inte förevigt och plötsligt en dag började hon matvägra. Färskfodret dög inte längre. Inget jag provade föll damen i smaken mer än en till två serveringar. Att få i henne nån form av mat va ett rent helvete faktiskt. Godis gick ju hur lätt som helst - där fick hon plats med hur mycket som helt - men mat? Hell no! 

Har i stort sett slitit mitt hår med hennes matvägran sen slutet på februari/mars nån gång förra året. Men lösningen på alla bekymmer verkar ha varit ganska så enkelt - en kastrering. Sen Lusen kastrerades har hon blivit mer och mer matgalen. Inte bara det att hon äter sin dagsranson, hon tigger dessutom efter mer! Det verkar inte finnas nån som helst hejd på hennes aptit när hon väl kommer igång (hon kan fortfarande vara svår att få att börja äta direkt när jag sätter fram skålen), vilket innebär att damen snart riskerar att se ut som en skogaholmslimpa! Hon har redan lagt på sig ett halvkilo sen kastreringen - och på den här lilla damen så märks det verkligen (ungefär som på hennes matte... suck). Så nu blir det till att experimentera lite med kosten för att se vad som faktiskt fungerar - jag vill fortfarande kunna fortsätta att ge henne en hel del godis/belöning i träningssyfte och jag vägrar att ha en hund som är helt fixerad vid mat och vid att tigga för att hon är hungrig. (hon roade sig myycket med det i somras och gick upp en 2-3 kilo på kort tid! Det var INTE min förtjänst vill jag bara poängtera - jag har en strikt anti-tigg policy) För tillfället får hon 100 g VoH samt två kycklinghalsar/dag + träningsgodis (främst torkat kött). Känns inte som att jag kan dra ner så mycket på mängden, men eventuellt skulle jag kunna byta ut en av halsarna mot mer VoH, vet inte om hals mättar lika mycket egentligen? Däremot så är ju halsarna hennes höjdpunkt på dagen. Har börjat skippa hennes torrfoder frukost de senaste dagarna och istället dela upp VoH på 2 gånger. Men det är möjligt att det blir för lite mat för damen ändå. 

Summan av det hela är i alla fall - för den som undrar - att JA, kastrering ökar aptiten! I alla fall för min fd. smalfjant ;) 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar