torsdag 31 januari 2013

Ibland glimtar det till!

Igår var en fiasko dag... en dag som fick mig att inse att Önska inte är nått tränings eller tävlingsmaterial hur mycket jag än vill det. Inteför att hon inte kan lära sig saker... men för att hon inte klarar av att man sätter någon som helst form av press eller ställer krav på henne. Om så kravet bara är att hon ska ligga och äta godis. Märker hon att jag verkligen vill att hon gör något, går hon i baklås. Hela dagen igår var en sån dag.

Men idag skulle hon ge igen med råge... och på bara några få minuter så hade hon lärt sig det här:

http://www.youtube.com/watch?v=smHmsVKxVp8&feature=youtube_gdata

tisdag 29 januari 2013

YES!

Det funkar! Fortsatte som planerat idag, och hade bland annat även lagt ut en tandborste bland alla leksakerna. Den blev snabbt favoriten av alla saker och hon greppade den gång på gång. Antingen så lade hon sig ner och tuggade på den eller promenerade runt och spottade ut den på golvet. Men man kan ju inte få allt på en gång.... och i det här stadiet hade hon ingen koll på vad jag gjorde med godisskålen utan hon "lekte" mest med tandborsten och hämtade godis jag kastade iväg. Men hon greppade i alla fall tandborsten gång på gång.

Vid tredje passet så började hon fokusera mer på mig, och vad jag gjorde. När hon visade intresse för tandborsten lät jag handen närma sig skålen, tappade hon tandborsten eller slutade försöka ta den så tog jag bort handen. Sakta med säkert såg jag hur poletten trillade ner och hon började faktiskt "testa" mig genom att se vilka beteenden som fick handen att närma sig skålen och vilka som fick mig att ta bort den. Vips så stod hon med tandborsten i munnen i flera sekunder.... nästa gång så höll hon i den i minst 10 sekunder! Yay!

Att hon sen två sekunder senare bara stirrade fånigt på mig, som hon gör när hon inte förstår, tänker matte strunta i fullständigt eftersom hon idag är min SUPERLUUUUS!


måndag 28 januari 2013

Apportering?

Min hund är inte speciellt föremålsintresserad. Om inte föremålet består av godis... eller går att tugga sönder och äta upp. Apportera saker bara sådär? Springa efter pinnar och ta med dem till matte? Jaga bollar och ta dem i munnen? Du måste vara sjuk matte... riktigt sjuk!

Det här innebär att utmaningen från facebook  som tidigare nämndes är vad jag tror en omöjlighet att lyckas med. Eller? Efter att ha slitit mitt hår i 5 dagar och suckat och gnällt frustrerat över min hunds oförmåga att gripa ett föremål, samt haft(nästan) allvarliga funderingar på silvertejp, superlim och annat (o)lämpligt. Klurat på sluga metoder att få henne att dels ta ett föremål i munnen, UTAN att äta upp det, samt hålla det i  mer än en millisekund (som dessutom faller inom vad djurskyddslagen tillåter), så har jag kaaanske kommit på en lösning.

Att sitta och ge Önska apporten för att hon ska ta den, och sen klicka så fort hon tar den  i munnen tror jag främst har förstärkt den position hon då befinner sig i. Samt att klicket så klart har blivit en "släpp" signal. Hon har heller inte visat minsta antydan till att förstå att det är tal om nån form av duration på själva "håll" beteendet matte är ute efter. Så nu börjar vi om från scratch! Damens föremålsintresse ska tränas upp, hon ska tycka att det är super kul att apportera olika föremål helt enkelt, samtidigt som jag ska försöka få in lite mer fart och rörelse i det hela, dels för att inte belöna en viss position, men även för att göra det hela roligare för fröken.

Så nu har jag huttat ut en hel drös med leksaker och annat på golvet, sitter med en godisskål redo, samt klickern i högsta hugg. Jag belönar alla "tag" hon tar om föremålen inledningsvis, oavsett om det bara är nån millisekund, belöningen kastar jag iväg en bra bit åt olika håll så hon får springa, och sen rusa tillbaka för att få en chans på ny belöning. Hon förstår ganska snabbt att jag faktiskt vill att hon lyfter upp föremål, samtidigt som hon är oerhört fokuserad på godisskålen (som vanligt), så istället utnyttjar jag det och använder nån form av omvänt lockande - när hon har ett föremål i munnen, så låter jag vänsterhanden långsamt närma sig skålen, släpper hon så drar jag tillbaka handen. Håller hon kvar så klickar jag och belönar med godis både från handen samt i vägkastat. Och än så länge så verkar det kunna funka (men man vet ju aldrig hur det går fortsättningsvis)! Det här verkar vara en form av omvänt lockande som lusen faktiskt förstår (åtminstone så vitt jag kan se nu). Tanken är att lägga på ett "loss/tack" kommando på sikt, och fortsätta distrahera henne allt mer (handen mot godiset är ju en distraktion), och få henne att hålla fast i föremålet ändå, oavsett distraktion med vetskapen om att det endast är "loss"-signalen som genererar belöning och att hon tjänar på att inte "falla" för mina knep för att få henne att släppa (där hon alltså inte kommer att belönas)

Mina damer och herrar: Jag har en plan! Hur det nu går med den återstår däremot att se.....

Så länge...

...det vi tränar är onödigt, komiskt, larvigt och ja.. helt enkelt fyantigt så har Lusen inga större problem att lära sig saker. Det är först när vi kommer till saker hennes matte gärna VILL att hon ska kunna... och saker som lusen faktiskt BEHÖVER kunna, som hon går i baklås och blir hopplös.

Men ja... ju larvigare desstå bättre? Min hunds paradnummer numera är "Fåntratt" samt "Vad säger grisen?".... vilken stjärna till hund jag har!



Jag behöver nått som går att träna! Har slut på idéer! 


söndag 27 januari 2013

Hopplöst...

...fall?
Jag blir mer och mer övertygad om att det faktiskt är Önska som är oerhört svårtränad och inte jag som är en värdelös tränare. Det spelar ingen roll HUR mycket jag än bryter ner vissa träningsmoment - hon förstår ändå inte. Om hon ändå bara hade erbjudit en rad andra beteende istället så hade det åtminstonne känts som att hon faktiskt ville träna. Men icke... 98% av tiden bara hon stirrar på mig, eller lägger sig ner och gnäller/suckar.

Hon är ju inte tvärdum, vissa saker... saker som HON tycker är kul är hon superpepp på... men bara vissa moment och bara vissa delar av momenten. Som exempel klossträning - fortfarande jordens bästa grej, men vi har ännu inte kommit längre än till "fotstående" vid sidan. Sitt, med tassar på klossen går helt enkelt inte. Hon gråter å gnäller men erbjuder bara samma halvligg/sitt en 30 cm från klossen, oavsett vad jag gör.

Nosduttar är helt hopplöst... det enda hon gör är att antingen försöka bita på targeten eller slå på den med tassen.

Har försökt få henne att greppa saker och hålla dem i mer än en millisekund... jovisst, det bästa vi åstadkommit är att hon tar vad det nu är och går och lägger sig och tuggar på det.

Provat omvänt lockande på det mesta.. men hon förstår helt enkelt inte principen, om det inte är så att jag lägger en hög godis på marken och håller handen/tar bort handen över. Men håller jag godis i handen (vilket gör träningen lättare) så fattar hon inte alls. Och oavsett... den enda koppling hon gjort med omvänt lockande är att hon inte ska ta godiset... inte att det på något vis ska förstärka något annat beteende hon håller på med. Hon tar ögonkontakt och stirrar ut mig tills hon får godis. oavsett om jag visar eller döljer godiset så gör hon inget annat.

Jag börjar helt ärligt få slut på idéer och verkligen tröttna på att inte komma någon som helst vart! Hon kan ju för sjutton inte ens ligg eller sitt ordentligt :( Och tro mig.. vi har tränat, jag har jobbat på att generalisera... men vi har helt enkelt noll stimulikontroll hur jag än gör.  Det enda hon faktiskt kan på riktigt är inkallning.... men det lär väl inte bli långvarigt :(

onsdag 23 januari 2013

snart....

...är allt som vanligt igen! Igår fick Lusen tagit bort sina stygn, så om nån vecka eller så är det tillbaka till vanliga rutiner igen - dvs. fullständig tjurrusning whippetstyle på alla våra promenader samt lek med kompisar igen! Som hon (och matte) har längtat! Har så klart fuskat och haft en lös en del, men inte uppmuntrat till några vilda språngmarcher direkt.

I övrigt fortsätter träningen....har lite svårt att fokusera så vi tränar en massa olika, beroende på vad vi känner oss sugna på helt enkelt. Har på inrådan av Tova lagt "nosduttar" på hyllan ett tag och fokuserar istället på "tasstarget", eftersom hon verkade ha svårt att skilja på dem när jag tränade båda två vid olika tillfällen. Tasstarget går bättre men vi har exakt nästan noll stadga i det beteendet. Men nu försöker jag få henne att stå still en stund genom omvänt lockande och en frisignal. Får se om det ger resultat.

Hon blir allt bättre på "sitt/ligg kvar" men jag skulle ju inte våga påstå att vi har nån stimulikontroll där ;)

I övrigt tränar vi på lite allt möjligt onödigt och nödvändigt. Jobbar fortfarande på fotingångar och försöker få till ett snyggt "sitt", men problemet med att tassarna släpper klossen vid sitt kvarstår.

I övrigt har vi antagit en utmaning på FB som pågår i en månad framåt: lära hunden att greppa ett föremål och hålla det i 10 sekunder. Kan låta enkelt.... men jag kan lova att så inte är fallet när man har en liten Lus. Hittills har vi kommit så långt att vi greppar, lyfter upp och glatt tuggar på föremålet.... Vad föremålet är tänker jag däremot inte skvallra om ännu - men det är i mitt tycke ett ganska passande föremål ;)

Annars jobbar vi, eller snarare jag, vidare på fotgåendet. Att nått så litet kan dra så infernaliskt i kopplet är för mig en gåta! Tappat räkningen på hur många gånger hon dragit omkull mig på isiga gator och snöiga backar. Så här krävs det galet mycket jobb (och detta är faktiskt något jag jobbat med sen hon var liten... gnöööök!!).

Däremot måste jag skryta med att jag för tillfället har 100% inkallning på henne.. även om det kommer andra hundar, fåglar och liknande. Får väl se hur länge detta håller i sig... men hittills har hon kommit klockrent sent fågelincidenterna i somras, då hon sprang cirklar runt mig för att skrämma slag på stackars sparvar.

måndag 21 januari 2013

Inte så dum...

...som hennes matte tror att hon är!
(I ärlighetens namn är hon såklart smartast på jorden eftersom hon är MIN hund - ni vet det här med mina barn och andras ungar - men eftersom jag är matte till odågan så är jag såklart även i min fulla rätt att kalla henne för retarderad också. Vilket hon är de gånger hennes matte lägger upp träningspass som är så ologiska och onödigt komplicerade att inte ens en fysiker skulle ha en rimlig chans att förstå logiken bakom och än mindre Önska.. eller matte för den delen - men det är ju så mycket enklare att skylla på att hunden blev tappad i backen som valp än att erkänna att Matte (som faktiskt är utbildad etoloooooog) är fullständigt inkompetent!).

Hur som haver! Frammåt går det! Det gäller bara att hitta saker som damen tycker är kul. Att klossträna - eller bara träna ingångar är såinihelvetehimlaskitkul att hundet inte vet vart hon ska ta vägen och svansen viftar som en propeller. Därmed har hon på kort tid även blivit ganska duktig, och att ställa sig i fotposition är numera hennes "go to thing" när hon blir osäker på vad jag vill när vi tränar. Så även om det jag vill t.ex är att gå och hämta en leksak så ställer hon sig så fint tätt intill..... och inväntar belöning. Nu ska vi bara få damen att sitta snyggt också, istället för att ta det där obligatoriska 20 cm steget bakåt. Det hela hade varit mycket lättare om jag kunde få henne att ha kvar framtassarna på klossen.... men icke!

Annars har vi lekt "101" saker man kan göra med en megaläskigstorochjääätteklumpig stol. Hittills kan man gå "under" den, vilket tog nån minut att träna in. Sedan ägnadse 13 evighetslånga minuter åt att få henne att stå med två tassar på en "stolspinne" med hjälp av targetmattan. Det gick inte fort... men tillslut gick det. Men i vanlig ordning så var ju matte den felande länken och underhunden ett...ja... under av tålmodighet och förståelse för mattes inkompetens.

Har du 13 minuter av ditt liv du inte vet vad du ska göra med och alternativen är navelluddspill eller att rensa avloppet i diskhon kan du ju alltid slänga ett öga....

http://www.youtube.com/watch?v=53ePCXBawiM&feature=youtube_gdata




torsdag 17 januari 2013

Framsteg

ja, vi gör faktiskt lite framsteg här hemma. Fortsatte med klossträningen idag, där vi så sent som igår fortfarande hade problemet att hon blir så ivrig att hon ställer sig framför mina ben och trycker sig mot mig, snett bakåt. Idag provade jag att stå längre ifrån "klossen" och vips så såg jag en markant förbättring. Ooops..... Vet fortfarande inte riktigt om hon har förstått vad hon sysslar med, men jag tror det går åt rätt håll, sakta, svajigt och ostadigt, men ändå åt rätt håll.

Skrammelträningen går också framåt... men ja, hela tanken med det här är att hon ska tycka att det är kul. Det gör hon inte. Hon gör det för att hon får godis, punkt. Men det är inte alls samma träningsglädje som hon visar när vi tränar annat. Så där får jag helt enkelt klura lite på hur jag ska göra det roligare. Det blir nog lättare när vi kan vara ute som vanligt igen.

Förutom träningen så har damen fruktansvärt tråkigt. Vilket märks på det faktum att hon knaprade i sig en stor bit av sin body som hon haft efter operationen för att slippa tratt. Skitunge! Matte nojar just nu inte alls över stop i tarmen.... inte alls! Tur att man jobbar på en veterinärklinik så att man är snabbt på plats om det skulle gå tokigt. Så ja... nu blir det uppblåsbar krage för damen när hon är utom synhåll!

Videosnuttar från dagens träning.

http://www.youtube.com/watch?v=2Kfb5MkTEtU&feature=share

http://www.youtube.com/watch?v=3hfbrDJ0Sy8&feature=youtube_gdata

Så här fin är numera hennes H&M Body och så här ynklig ser man ut med en frälsarkrans runt halsen.



onsdag 16 januari 2013

Läskigt!

Önska är inte en helt lätttränad hund. Hon är smart och mycket klok, jag lovar, men det är uppenbarligen inte direkt korrelerat till läraktighet och träningsvilja. Eller ja, viljan finns, viljan att bli serverad godis på löpande band utan större ansträngning. 

Fröken har en tendens att gå i baklås när vi tränar. Jag kan inte förklara det på annat vis än just baklås egentligen. Hon kan få mängder med förstärkningar för ett visst beteende, så många så att hon faktiskt borde ha sett sambandet, men plötsligt får hon bara en tom blick och står och tittar på mig, Jag riktigt ser hur frustrerad hon blir, men hon kommer inte över den "spärren" som då dykt upp, oavsett om jag försöker hjälpa henne eller sänka kriterierna. Så vi får antingen byta övning eller bryta och hitta på nått kul. Eller sitta och mögla tills fan löser av oss.  Ganska frustrerande säger matte. Den enklaste sak kan vara en hel omöjlighet att lära henne. Som exempel har jag för att hon inte ska dö av tristess nu när hon är konvalecent, försökt hitta på enkla tricks vi kan träna för skojs skull, Ett av dem involverar en boll, som hon ska ta i munnen och lyfta upp, sen släppa i en kopp. Piece of cake? Nope... jag sliter mitt hår! Vi kommer inte förbi "boll i mun" - hur jag än beteer mig. Ingen kris som så... tricket känns inte  nödvändigt för överlevnad.. men ändå. 

Har även börjat notera en sak jag inte tänkt på innan. Önska är ju inte ett dugg rädd för ljud utomhus, eller inomhus om jag tappar nått i golvet eller liknande. Smällare, bussar, flygplan osv bekommer henne inte. Men något jag nu noterat när vi tränat på att stänga skåpluckor etc är att hon är livrädd för ljud hon själv åstadkommer. Hon får total panik! Med risk för att förmänskliga henne här, så känns det ändå som att det kan ha något samband med hennes försikiga, försynta sätt, Hon vill vara alla till lags och inte göra något väsen av sig. Därmed har vi börjat att träna på att det ska vara "kul" att skapa oljud (ja, jag känne ratt jag kommer få ångra detta :P). Vilket ja.. går långsamt, det är inte mycket vi kan ha och skramla med för att fröken inte ska få en hjärtattack alltså! Om jag skrammlar med det så är det inga problem.. men när hon själv åstadkommer ljudet.... åh herregud! Så nu tränar vi på att putta ner en visp till min elvisp som balanserar på ett decilitermått i metall.... grannarna älskar mig för övrigt :D 

Ikväll klosstränade vi lite och fröken gjorde faktiskt stora framsteg! Hon var ivrig, men inte så ivrig att hon gcick "förbi/över" mina ben, utan stannade vid min sida. Lite snett blir det ännu och sitt går inte alls. Men framsteg är framsteg :D 



söndag 13 januari 2013

Nämen!

Titta! Ett inlägg! Ett riktigt inlägg! Kors i taket och sju söndagar på en vecka eller hur det nu var man brukar säga. Ingen mening med att poängtera det uppenbara - det uppenbara i detta avseende = bristen på inlägg det senaste typ halva året. Nämen sedär, nu poängterade jag det ändå - grattis!

Hur som haver... mycket har hänt (det  brukar väl göra det när tiden går). Vi har inte bara lämnat vårt kära Skara utan vi har utfört en fullständig migration till landets eminenta hufvudstad. Staden jag vägrade ens besöka - vad hände liksom? Men faktum är att jag trivs oerhört bra här och LoppaLusen likaså.

Matte började nytt jobb på en veterinär klinik i Bromma den 1 oktober. Förutom att jag älskar mitt jobb och har fantastiska kollegor så får även min bästa lilla Lus följa med till jobbet, där hon har skaffat sig alldeles egna vänner och trivs alldeles utmärkt (tills hon kommer på att hon saknar sin matte som sitter en sisådär 25 meter bort och börjar gråta som den lus hon är).

I fredags blev den unga damen kastrerad. Mattes skräck för pyometra samt nojja över juvertumörer och allmänt löpstök låg bakom detta beslut. Ett beslut Önska inte är helt enig med där hon nu ligger i soffan iförd en sparkdräkt från H&Ms barnavdelning och har trååååååååååååååkigt. Hon kan inte för sitt liv förstå varför vi inte kan ge oss ut på långpromenad, hoppa över stock och sten samt träna på att stå på händer just nu. Matte försöker aktivera damen så gott det går med lugna "lekar" så som "platsliggning" "platssittning" och "nosduttar", Inte vad Önska kallar för stimulerande eller speciellt kul. Hur sjutton ska jag hålla henne lugn i minst 10 dagar till? Hon lär iaf (äntligen!) bli en jäkel på att sitta plats!

Den 6 december flyttade jag och bästa Önska in i vår alldeles egna lilla lägenhet. Därefter följde besök av Gudmor Tova, mammuten Choice samt Tant Malin i två omgångar. Andra omgången var bäst säger Loppan eftersom Malin då fick hem en alldeles egen liten valp som Önska har lovat att lära allllt hon kan (vilket går ganska fort).

Vilket för oss till nästa punkt: det har verkligen inte blivit mycket träning av det senaste ööööh... hmmm.. halva året? Mest lite vardagslydnad vid promenaderna men inget direkt fokus på något speciellt.
Men nu har matte bestämt att det äntligen ska bli ordning och reda! Inget mera halvdant fjantande, dålig stimuluskontroll och allmänt larv. Matte ska börja planera träningen, veta på förhand VAD och HUR vi ska träna samt ha kortsiktiga mål som vi faktiskt når.

Jag vill även komma igång med agility, freestyle och rallylydnad. Gå mängder med kurser och ha riktigt kul ihop!

Har börjat ta tag i basic saker som hon egentligen borde kunna för länge sen, men om ingen lär henne ordentligt - hur ska hon då kunna?

Så nu jobbar vi med lite olika saker här hemma, vissa saker hon har kunnat men som "trillat bort", andra vi aldrig jobbat med innan. Väldigt mycket basgrejer, men allihop saker hon bör kunna och som vi komme ratt ha nytta av:

1. Platssittning ( hon sitter rätt bra och länge, men släpper alltid innan hon får "fri" signal om jag försvinner ur sikte, går bakom henne eller kommer för nära - hon sitter dessutom inte mer än kanske 30 sekunder.
          - Få en platssittning som varar minst en minut,
          - Få henne att sitta kvar även om jag går bakom/ställer mig brevid

2.  Platsliggning - samma som ovan

3. Nosduttar - något jag vart jätte dålig på att träna. Hon duttar snabbt och kort, ingen duration
        - Få en duration på 5 sekunder, minst
        - få hårdare, mer bestämda duttar

4. "Tass" target på postit lappar, för att stänga dörrar
        - livrädd för dörren som stängs - få henne att släppa den rädslan och inte lämna träningspasset när hon     blir rädd/osäker

5. Klossträning - blir väldigt ivrig, så ivrig att hon trillar av "klossen" och står tvärs över mina fötter och trycker sig mot mig.
         - Mer fokus
         - Få en snygg fot position


6. Drar i kopplet  - själklart gör hon det! Men hon kan även gå väldigt fint fot - matte måste jobba mer på att ställa högre krav bär hon går i koppel. Det är inte ok att släpa matte efter sig. Speciellt inte när hon får gå lös så mycket som hon gör.

7. "Framför" - stå framför mig och ta ögonkontakt
          - dålig bakdelskontroll, hamnar snett allt som ofta.
          - sätta tydligare kriterier - tror inte hon förstår exakt vad som krävs. Target?


8. Passivitetsträning - det är INTE okej att gråta så fort matte stannar på promenaden eller inget händer!


Så... det var dagens allvar! Nu kommer lite obligatoriska bilder! LoppaLus har nämligen flyttat så pass nära sin syster Myggan att de kan träffas - ofta! Vilken fantastisk lycka!