Önska önska önska!

Eller, äntligen äntligen äntligen! Efter ca 12 års väntan och längtan fick jag äntligen min första alldeles egna hund! Känslorna, lyckan, euforin - kalla det vad man nu vill - går knappt att beskriva och jag kan knappt tro att det är sant. Sant att det bredvid mig ligger en alldeles ljuvlig liten valpistös som faktiskt är min! Min att älska, pussa på, leka med, ta hand om och helt enkelt ha som bästa vän i vad jag hoppas blir en herrans massa år framöver!

Det har vart oerhört viktigt för mig att skaffa "rätt" hund - och med rätt menar jag inte rätt enligt vad andra tycker... utan rätt för mig - på alla de vis. Även om det bara gick några veckor från det att jag hittade Önska tills dess att hon flyttade hem till mig så vet jag att Önska är rätt. Bättre och mer underbar valp kunde jag inte få, och jag håller redan på att gå sönder lite av kärlek till denna alldeles ljuvliga lilla varelse. Hennes vackra ögon, söta vita svanstipp, hennes sätt att dutta nosen mot mitt ansikte så fort hon får tillfälle eller "tassa" mig i hela ansiktet av glädje så fort man pratar med henne. Hennes förmåga att hittills aldrig vara rädd för något mer än en gång, hennes självständighet och mod, viljan att lära sig. Det känns som att jag har känt henne hela mitt liv, trotts att hon bara har varit min lilla loppa i knappt 3 dagar!

Listan på lilla Önskas fantastiska egenskaper kan göras lång redan nu...undrar hur den ser ut om några år?

Tanken är väl egentligen inte att det här ska vara en känslomässig snyftblogg, utan det ska vara en blogg om Önska och vår vardag tillsammans... men ja... får jag inte snyfta ur mig någon gång ibland blir jag helt olidlig att umgås med.. tro mig!

Men nu kanske jag ska hoppa vidare till lite mer väsentliga saker :D

Den 14 Januari tuffade jag och bästa Tant Tova ner mot Skåneland, tidigare än tidigast och jagade nästan stackars Önskas uppfödare ur sängen. Otålig? jag? Nejdå.... en hel vecka av nästintill sömnlöshet har absolut INGENTING att göra med inflyttning av valpis, jag lovar!

Hursomhelst, efter ett par trevliga timmar hos Önskas Mormor och övriga hundfamilj begav vi oss hemåt med ynketi pynk Önska. Det blev 2 stopp vid djuraffärer, eftersom lillfröken frös och jag faktiskt fick inse, trotts min motvilja att hon nog behövde ett täcke. Önska tog hemfärden med blandad ro och rädsla. Stora världen var helt klart lääääskig, men att ligga ner bäddad i snuttefilten i Tant Tovas knä var däremot helt ok.

Väl hemma bekantade vi oss med trädgården för en kissepaus.. vilket var ohyggligt läskigt! Däremot blev livet genast mycket bättre när hon blev serverad sin första portion av färskfoder och sedan fick se några av sina nya leksaker. Därefter däckade trött valp. Matte hade gärna gjort detsamma, men att gå och lägga sig kl 18, är tydligen inte helt accepterat en lördag.

Redan på kvällen visade hon att hon hade lite koll på vad hon hette!

Några timmar senare vaknade Önsket, och var som en ny valp - modig och framåt och allt var bara jätte kul! Bäst av allt var trädgården... samma trädgård som ett par timmar innan skrämt slag på henne.
Kvällen varvades med lek, mys, en himla massa nosduttar i mattes ansikte, ännu fler tassar överaaaaaallt samt mer utforskande av trädgård.  Framåt natten flyttade jag och tlsen in i sovrummet där vi båda däckade av inom loppet av 5 minuter. 2 timmar senare blev jag väckt av försiktiga nosduttar och tassar i ansiktet, vilket åtföljdes av mys och bus, och en kissrunda. Därefter sov pluttan till 7, varpå vi båda behövde en kissrunda, sen nanade vi till 9.

Visst är det intressant läsning? Utgår ifrån att precis ALLA är så nyfikna att de dör över mina och Önskas kisstider ;)

Som kompensation får jag väl lägga in lite bilder på sötfjanten från vår första dag!